Dagboksanteckning

30 mars 2004   Skogsduvan Redan i mars månad återkommer skogsduvan från sina vinterkvarter i Frankrike och på Iberiska halvön. Det är allmänt känt att arten minskat betydligt i hela landet under 1900-talet, vilket sannolikt är ett resultat av att lämpliga häckningsbiotoper försvunnit. Den historiska förekomsten vid Hornborgasjön är inte känd. Skogsduvan är häckar i håligheter och är därför beroende av framför allt gammal grovstammig lövskog. Konkurrensen om boplatser är stor i sådana områden och det är inte ovanligt att skogsduvan får inrätta sig i ledet till förmån för kajan. Det händer till och med att skogsduvan får vänta tills kajornas ungar lämnat bohålet innan häckningen kan påbörjas. Antalet spelande fåglar kring Hornborgasjön tyder på att endast några få par häckar i området. Det enklaste sättet att under våren se skogsduvan, eller blåduvan som den också kallas, är att granska flocken av ringduvor som provianterar på utspritt korn vid Vadboden. Spelande fåglar är olikt ringduvan spel och den monotona tvåstaviga ”hoandet” kan inte misstolkas. Clas Hermansson.