Dagboksanteckning

15 mars 2004   Den dödsdömda knipan I vaken vid Utloppet finns 70 knipor, 53 hanar och 17 honor. De dyker efter föda, spelar och tycks trivas i snålblåsten. Ingen av dem tycks ana vad som snart kommer att hända. Plötsligt försvinner allt lugn. Alla fåglar, storskarvar, grågäss, gräsänder, vigg, knipor, salskrakar och storskrakar lyfter och flockas i luften. Endast svanarna finns kvar i vaken. Havsörnen är i antågande! Med en bestämd och rak flykt lågt över isen närmar den sig vaken. En kniphane blir kvar på vattnet och gör ett stort misstag, den dyker. Nu börjar ett av naturens skådespel som kommer att avslutas efter tio minuter. Havsörnen ryttlar och gör små dykningar mot knipan när den tvingas till ytan för att hämta luft. Allt efter tiden går blir knipan bli allt mer utmattad och ibland ses endast fågelns huvud. Men örnen ser mer, ideligen vänder den huvudet för att inte släppa blicken från sitt byte. Nu ryttlar den endast någon meter ovan vattenytan. Första försöket, klorna i vattnet och misslyckas. Tredje gången lyfter den med ett rejält grepp om knipans rygg. Två minuter före klockan fyra på eftermiddagen är allt över. Clas Hermansson.