Dagboksanteckning

29 februari 2004   Sparvugglan Det är inte ofta som sparvugglan ses vid Hornborgasjön. Nu har det hänt igen, till och med en fågel som spelar. Sist hände det våren 2002 och däremellan finns endast två observationer från Ore backar. Det är lika ödesmättat som glädjespridande att höra det taktfasta visslandet när solen sänkt sig bakom horisonten. Lugna kvällar och morgnar hörs lätet upp till fem hundra meters avstånd, säkert längre över hyggen. Egentligen tillhör vår minsta uggla, som inte är större än en stare, de stora barr- och blandskogarna. Men det är inte ovanligt att sparvugglan vissa höstar uppträder ganska talrikt efter flyttningsrörelser söderut, dock utan att lämna vårt land. Uggleskådarna är privilegierade i Sverige. Vi har flest arter i Europa! Clas Hermansson.