Dagboksanteckning

23 januari 2004   Sibirien Kan ett besök vid Sibirien mitt i vintern vara något att längta efter? Jodå, det kan vara en fin upplevelse om det kombineras med uppsättning av småfågelholkar, varma kläder och inte alltför stora krav att se ovanliga fåglar. I den södra kanten av Rödemosse finns ett område som sedan åtminstone 1920-talet kallas för Sibirien. På den tiden var det en ödslig och steril plats med enstaka martallar utmed Hornborgasjöns nordvästra strand. Här låg mossen öppen för bistra vindar under alla årstider. Just detta kom att vara anledningen till namnet Sibirien, uppkallat av torvtäcktsarbetarna på mossen. Idag är platsen igenvuxen med tall och björk. En blick in mot torvgravarna påminner om svåra och svunna tider. Från torvbranten intill den forna stranden är vyn över Hornborgasjön fullkomlig. När alla häckande fåglar är på plats är det ett imponerande skådespel i sjön. Men vad finns i det igenvuxna Sibirien? Inte mycket vintertid, men sommartid gläds man desto mer över morkulla, koltrast, taltrast, stjärtmes, blåmes, talgoxe och nötskrika samt när lärkfalken sveper förbi för att jaga sländor över vassarna i sjön. Platsen är än idag ödslig. Clas Hermansson.